Sista jobbveckan

Skickat från min iPhone
11 jul 2015 kl. 23:32 skrev Lena Claésson <lena.claesson@rusta.com>:
Här kommer äntligen ett nytt inlägg, struligt med att få upp inlägg på min blogg har det varit.

 

Fjärde veckan har gått i resandets tecken. Varit uppe i norr och rest runt.

 

Det roligaste med rundresan är att prova de olika lokala rätterna som serveras. Jag brukar säga att jag äter allt så länge jag inte vet vad det är. I norr så är de mer glada i vad de kallar vitt vin, nu är det inte vin i europeisk bemärkelse utan ren sprit 45 -52% sådär som man hinkar i sig under maten. Lite som om mans skulle ta vinglaset fullt med nubbe å svepa i sig. Inte mumma men så är det här uppe i norr.Åt åkså gogantiska lövtunnna majsbröd som man vek och vek och la kött och grönsaker för att sedan äta allt som vi gör med tacos-

  

  

 Kineseran kopierar det mesta, åkte förbi en guldförgyld Manikenpie som stod och skvalade. Idag så trodde vi att vi hade hittat till Wallmart men så kollade vi in skylten en extra gång och såg att affären hette Wullmart fast hade samma typsnitt och logga som äkta Wallmart.

 

Då vi inte hade beställt rum i tid på ett hotell så hamnade jag i sviten med tillgång till två toaletter bar och soffa plus ett skrivbord med eget konstverk. Å så en spökröst…..

  
När man jobbar borta så blir de ofta tidiga mornar och sena nätter tidskillnaden gör att man får mycket mail på eftermiddagen som måste besvaras på kvällen så man blir ofta sittandes och knacka på datorn till sena natten.

Så när jag var klar för att gå och lägga mig var klockan över tolv. Brukar titta tv innan jag slocknar och det gjorde jag även denna natten. Men nu var det inte bara bbc ankaret som talade, jag hörde även en kvinnoröst som upprpade nästan utan att andas nått med stickypinn? Stängde av tv och gick mot rösten som upprepade samma fras om stickypinn på kinesiska? Jag tänkte att det nog var nån form av varing kanske att de ville evakuera hotellet så jag stack ut nyllet i korridåren för att kolla om det var nått på gång och om rösten kom därifrån. Korridåren var tom och helt tyst, rösten kom från mitt rum från airkoditionfläkten i hallen. Nä nu måste jag ha lite hjälp å få slut på tjatet om stickypinn. Jag ringde till roomservice som inte kunde någon engelska. Så efter ett par samtal och det ständigt tjatande rösten om stickypinn. Rignde jag en sista gång å bara sa SEND SOMEONE UP!! Blir ståendes i rummet i min pyjamas joch väntar och lyssnar på stickypinntjatet. Precis sekunden innan roomservice ringer på dörrenslutar rösten och man hör bara som ett gökur å stå blir det tyst.jag öppnar dörren och in strömmar tre små kinerser in i sina små hotelluniformer med kinakragar. De börjar snurra runt och jag ivrigt försöker förklara för de förvirrade kineserna om rösten som kommer från taken och säger stickypinn. De fattar nada. Jag viftar och pekar mot taket och förlarar med händerna att nån pratar om stickypinn, inser att jag nog framstår som helt galen men nu har jag fått igång kineserna som skruvar på alla knappar som fins på airkondionsdisplayen . det slutar med att en av dom rusar in i garderoben och tar fram ett par kanintofflor sliter upp plasten och placerar tofflorna framför mig. Inser nu att det inte är nån ide utan gör tummen upp och vinkar adjö åt kineserna. Undrar stilla vad de sa om mig när de stängde dörren men mest undrar jag vad rösten i taket sa när den upprepade varje sekund Stickypinn?

  

  

     

 I går gick jag på semester och i morse tog vi tåget från Hangzhou till Peking. Lämnade ett blåsigt södern tyfonen skulle komma under lördagen till ett varmare och torrare Beijing. Och i morgon blir det kinesiska muren som ska få ett besök. Detta ser jag framemot jättemycket.

Här bor vi nu i Pekings gamla kvarter Hutongerna

   
Leel

 

 

 

 

Lite bilder från Sonens första vecka

i Kina då han fick lära sig skrivteknik.

    
    
  

Tredje veckan i solens land

har handlat om hållbarhet och mat, i massor, men inte så mycket åt gången när man äter med pinnar. Jag har slutat ta till mig ris för de tar för lång tid ett riskorn i taget, ja ni fattar.   ?

  ppträdande och walk of fame hann vi med.Jackie Shan hand i sonens hand.

Sonen har mött ungdomar i en comunity, så han har haft fullt upp. Har sett teodlingar, te-mat- silkes- svärds museum som exempel. Det finns museum för allt i denna staden.

Mycket intensiv vecka så vi tog en dag off och for till Shanghai 1 timme från Hangzhou med snabbtåg. 

    Det går en kabinbana under floden Huangpu river som kostar 50rmb så den tog vi istället för taxi. Till andra sidan Målet var skyskrapan som ser ut som en ölöppnare. Så läskigt att gå på glas både jag och sonen är höjdrädda så snacka om gele’ben. Högsta byggnaden jag var uppe i förra gången jag var i Shanghai Hyatt tittar jag mer på idag. Jag blev lite nervös när jag såg en gubbe liggandes på golvet, trodde han svimmat av skräck, men Nix, kineser kan däcka överallt även på våning 100, 475 meter upp. När vi tog hisen ner (skippade trapporna?) så slog de rejält lock för öronen.

  Kan berätta att trots att vi ser riktigt avslappnat glada ut så var båda skiträdda. På Selfibilderna håller vi hårt i varandra å backar sakta ut mot glaskanten å fortsätter att hålla hårt i varandra tills kortet är taget??
Vi var också inne på anrika Peacehotell, ett vackert och helt underbart hotell med priser runt 2000rmb. De hade en Wall of fame med Sinatra, Marlene Ditrich å så hängde mamma Berits kompis å Boråsaren Ingvar ”skon”  Carlsson! Gissa om vi jublade ? Här måste jag bo någon gång.

Vi besökte fashionabla shopingsenter och mest impad blev jag av toaletten, supermycket knappar själv desinficerande å när jag Landade min vita gump på sitsen så var den uppvärmd i typ 45 grader, där hade jag kunnat sitta länge. Så hittade vi lite konst som vi kände igen från metropolen Borås. Liknande staty av konstnären spanjoren Jaume Plensa står utanför Textil and Fashioncenter Simonsland.  Nu kör vi sista veckan innan semester. Jag ska till norra Kina. Sonen ska till staden Nanjing som har en gammal historia och krigsmonument. 
Kram från Leel bakom muren 

Ölhävning och silkesmarknaden

så har vi nu jobbat i kina i två veckor. nu har vi flyttat närmare kontoret. här har vi inte de fancy butikerna runt hörnet, här är det mer lokalt och mindre. Här har vi bott sedan i fredags. å i fredags blev vi bjudna på gardenparty som vårt kontor hade som sommarfest. vilka vikingar vi mötte, hu jag som hade levt i tron att asiater inte tål alkohol. Gisses va fel jag hade.

 här tävlar men i challenge alla i ölhävning. nu va nog ölen inte stark men har man blivit utmanad typ tio gånger så får man ändå i sig en hel del. sen spetsar man in sig på särskilda offer som chefer och nyanställda. man häver verkligen i sig mat är nog underordnat, jag hade ätit stadig lunch hos en leverantör så jag stog emot % ganska bra, har ju ett heligt löfte att sonen aldrig får se mig vandrandes på apornas planet. löftet håller jag ännu. vi började vid 17.30 å vid 21 var de klart efter vissa kraschade i poolen. Sonen fick gå till frukosten med kanintofflorna som hotellet förser en med. Sen fick jag ut på lördagen å hittade ett par plastsandaler som han får ha tills han fått köpa nya sneakers

Lördagen blev vilodag och väntan på min kollega från Sverige. Sonen han med en klippning för hela 30 SEK.

  Söndag for vi iväg till sidenmsknaden och jakt på apotek.

   //Leel

Passproblem

ja nu har jag vart i farten igen, kändes riktigt lyxigt att ha varit i utlandet utan problem. Säkerhetskontroller olika checkpoints utan problem så åker jag glatt iväg till staden långt bort utan mitt pass?kommer på det när vi trötta efter en hel dags jobb ska checka in på hotell. De går inte utan giltigt visa. Fick jagat upp min kollega till illrödhet och kokpunkt  mot hotellpersonalen. Jag vet ju hur det är när jag är på resa så jag är luuuugn försöker få itag i sonen som är där jag har passet. Som vanligt svarar inte sonen inte ett liv. Nu börjar jag bli lite närvig men tillslut får jag tillbaka ett text från sonen. ”Jag går och tar ett foto av visat så skickar jag det till dig”. Sötnöten fixade så mamman slapp sova på gatan. Sen kom nästa problem hemresan som skulle ske med snabbtåg. Det slutade med bussresa i sakta mak  

  

  Somliga skrytbyggen dyker upp utefter vägen. Man undrar stilla hur tänkte de här? Det är som om det inte finns något lagom. Inte för att det måste finnas men endå? Från de strikta åren med partikostym till att gått all in på blingbling å flådighet. Både i arkitektur och mode och lyxbilar.

     

 I två dagar har jag åkt runt i Mecedes med plastig valnöt å backkamera mm.

  
Ja nu är jag i alla fall hemma och packat färdigt, i morgon flyttar vi till ett nytt hotell närmare kontoret och de har dumplings ???

/:Leel